supermammabloggen.blogg.se

Trött och risig tvåbarnsmamma renoverar sitt liv.

I dag ska jag göra en sak

Kategori: Allmänt, prokrastinering, självkänsla, utmattningssyndrom

I dag ska jag göra en sak på jobbet. I stället för att planera 10 och göra 0.
Start... nu! (Jag återkommer om hur det gick.)

Smiter undan kraven, men vems är de?

Kategori: prokrastinering, självkänsla, utmattningssyndrom

Jag har alltid haft högra krav på mig själv. Min psykolog och jag försöker nysta i var dessa krav kommer ifrån egentligen. Man kan ju tro att jag ska åstadkomma jättemycket med den här inställningen, men ju mer tiden har gått, desto mindre har jag producerat. Jag har liksom hamnat i ett prokrastineringsbeteende, något som jag egentligen föraktar. Kanske är det för att (på ett irrationellt sätt) skjuta upp tillfället när jag får feedback och kritik, något som jag har väldigt svårt att ta. Beteendet i sig får mig att må ännu sämre och tycka ännu sämre om mig själv. Jag sätter mig i situationer som skapar väldigt mycket ångest.
 
Det är så nära kärnan av mitt problem vi har kommit i terapin hittills. Det som är kvar nu är att lista ut varför det har blivit såhär och hur jag ska ta mig ur det. Lösningen på prokrastineringen i sig kan ju tyckas enkel. "Skärp dig", "få det gjort, bara", men det sitter så djupt rotat och jag måste hitta anledningen till att jag fungerar som jag gör. Om jag gör det kan jag förhoppningsvis också ändra beteende. Varför är jag så rädd att få kritik? Varför är jag så rädd att det är värt den ångest jag får av att inte bli klar? Ångesten jag får av att sitta och fila på något i oändlighet medan förväntningarna på det jag åstadkommer samtidigt bara blir högre och högre och min ångest större och större?
 
Om en vecka går jag på semester. Jag vill inte sitta en hel månad och ha ångest för att komma tillbaka till jobbet. Jag vill slutföra något innan jag går hem på fredag. Något litet. Jag måste ge mig själv små mål. Göra klart en liten sak per dag. En enda sak. Då kan jag ha semester på riktigt. Gå hem på fredag och inte ha ångest. Det skulle vara underbart.
 
 

Insikter

Kategori: självkänsla, utmattningssyndrom

Länge sedan jag kände mig tillräckligt samlad för att skriva något. Har varit så mycket senaste veckorna, både på jobbet och hemma. Jag har fått en del nya arbetsuppgifter och ett nytt team. Roligt, men jobbigt också, tar mycket energi för mig att fokusera och lära mig nya saker. Samtidigt jäktar man hemma för att få ihop en hållbara semesterplan. Så vansinnigt egentligen. Projektet semester har blivit mer av ett arbetsprojekt än ledighet för välbehövlig vila. Men jag tror i alla fall att vi har alla pusselbitar på plats nu och min man ska vara ledig länge i sommar så jag hoppas att har tar sin del av ansvaret hemma.

Jag har varit hos min psykolog ett antal gånger nu och det är verkligen bra för mig. Vi har nystat i var mina problem egentligen grundar sig i och jag tror att vi börjar hitta en stor syndabock. Jag kommer att skriva ett separat inlägg om detta längre fram, men det handlar om besvikelse på min egen förmåga och ett slags förakt och problem med acceptans av det begränsningar jag har. Det här föraktet jag känner för mig själv gör att jag lägger så mycket skuld på mig. Även när det gäller saker som, är sådant som är helt rimligt att vara besviken på andra för och att vara ledsen över. Jag har inte hört inte det rimliga själv förrän jag nu berättar om det för någon annan, utan har i alla år bara tyckt att jag själv varit värdelös.

Jag har så mycket att jobba med.