supermammabloggen.blogg.se

Trött och risig tvåbarnsmamma renoverar sitt liv.

Kittad!

Kategori: Allmänt, hälsa, utmattningssyndrom

 
Hade tänkt köra Mamma Fitness-grejen på gymmet, men kom på att jag inte vill ha några ursäkter så jag impulsköpte lite grejer i dag. Boll, gummiband, skumrulle. Lite annat har jag sedan förr. Det här ska bli kul. Har försökt släpa mig i väg till gymmet också för att liksom få in vanan. Det är underbart att vara där på dagtid. Lite folk och lugnt och jag mår mycket bättre av det än att ligga hemma på sängen, som det är så lätt att det blir om jag "bara ska vila en stund".
 
Det händer mycket på jobbet. Omorganisationer och folk som slutar. Jag känner att jag inte orkar oroa mig för hur det blir. Jag går dit, gör mina fyra timmar och hoppas på det bästa. Jag har nog ändå liksom. Men att bli arbetslös nu i rehabfasen vore fruktansvärt.
 

Transformer

Kategori: Allmänt, hälsa, kost, vikt

 
Jag har försökt förändra så många saker i mitt liv så många gånger. Oftast har det varit för att jag inte kännt mig bra nog. Nu vill jag också ändra saker, men det är mest för att jag inte känner mig frisk nog. Jag har har pendlat väldigt mycket i vikt genom åren till exempel. När jag har mått bra har jag sakta gått upp i vikt, sedan har jag blivit kär eller deppad och gått ner och sedan har jag gått upp, mått dåligt över det och gått upp ännu mer, sen lyckats gå ner och så har allt börjat om igen. Min garderob är proppfull av kläder i allt från 38-44, allt beroende på hur jag har mått och var jag har varit i livet vid inköpstillfället. Kolla bara det slumpvisa byxurvalet nedan. Nu vill jag må bättre, jag tänker inte säga "en gång för alla" för det kan jag inte lova mig själv. Men jag vill bli stark och pigg och orka med att bli frisk på alla sätt och bryr mig egentligen inte om om det är i storlek 38 eller 42.
 
I slutet på maj kör jag i gång med Olgas (Mamma Fitness) PT Online. Har hört både bra och dåliga saker om hennes upplägg, men tror att det kan passa mig. Jag har tränat med "riktigt" PT förut, under mina "bra" perioder och trivts med det, men det kostar förstås och jag vill prova och se om det här kan funka för mig som alternativ. Mina mål är att bli starkare och piggare och orka fysiskt en hel dag lika väl som jag vill orka psykiskt. Laddar inför start nu och ser fram emot det med lite av en skräckblandat förtjusning, men inte med samma ångest som en vanlig "nu måste jag gå ner i vikt"-omgång. Nu känns det mer som att jag unnanr mig själv att ta hand om mig och att må bra. 
 
 

Var kan jag hitta den borttappade självkänslan?

Kategori: hälsa, självkänsla, utmattningssyndrom

Självkänsla. Var är min? Har jag någonsin haft något? Hur tappade jag bort den? Rose och Perski tar i sin bok Duktighetsfällan upp ett antal punkter som man kan använda för att identifiera sin dålig självkänsla. Jag kvalar in med toppbetyg på i princip alla. Som tur är kommer de också med ett antal tips på hur man ska förända de krav man har på sig själv och ha rimliga ambitioner. 
 
Självkänsla handlar om en egentligen så enkel sak som förhållandet mellan förmåga och ambition. Endera kan man öka sin förmåga för att nå sin ambition eller så kan man minska ambitionen. Nyckeln ligger i att jobba med sin självuppfattning och även våga ta professionell hjälp för att få ett liv som drivs av lust snarare än ständig kamp för att inte misslyckas. Det här har jag jobbat med i över ett år och det är en hård kamp. 
 
Den där skräcken att misslyckas, jag måste våga utmana den och se vad som händer. Går världen under? Måste jag skämmas inför hela världen? Vad är det egentligen jag är rädd för? Tvånget att prestera handlar innerst inne om behov av bekräftelse. Nyckeln är att minska det behovet genom att minska på sin intre osäkerhet. Jag måste också lära mig välja bland mina ambitioner. Att "vara bäst på allt" är inte möjligt, inte för någon. Var och en måste lär sig driva sina starka sidor och det jobbar jag med varje dag. Genom att bli vän med sina känslor och låt dem vara ens kompass, hjälper de en att agera rationellt.  Jag får inte låta driften att prestera få mig att ge mig på uppgifter som redan från början är dömda att misslyckas bara för att jag lockas av den bekräftelse jag skulle få om jag mot förmodan skulle lyckas. Perfektionism som styrs av viljan att uppnå något kan vara konstruktiv och bra, men när perfektionism används för att undvika att misslyckas blir det en destruktiv och icke-produktiv metod.
 
(Källa: Rose, J & Perski A. Duktighetsfällan. Norstedts, Stockholm, 2008.)
 
Här sitter jag nu med alla de här insikterna om mig själv och hur jag fungerar. Vad gör jag nu? Hur förändrar jag på det här tankesättet som jag har konstaterat att jag har?